Det goda samhället är för alla

24 februari 2018Matts krönika

Att vi lever i ett solidariskt samhälle beror inte på tur, utan på politisk vilja. Därför är det extra sorgligt när toppolitiker sprider sitt klassförakt.

Lön och villkor har alltid varit viktiga på jobbet, för det är ju ingredienserna som gör att vi kan leva ett skapligt liv, och ger oss del av arbetets mervärde. Men det är inte allt. Det måste till mer för att livet ska kunna levas gott och att vi ska kunna känna trygghet.

Det är inte speciellt länge sedan då vi inte hade någonting, vi i arbetarklassen. För hundra år sedan infördes rösträtt för alla, och det var många som förfasades. Kunde kvinnor och män från arbetarklassen avgöra sådana viktiga frågor som hur ett samhälle skulle se ut?

Genom den politiska demokratin började ett gediget reformarbete att genom skatter omfördela samhällets frukter mer jämlikt och bygga ett välfärdssystem som var generellt lika för alla.

”Det goda hemmet känner icke till några privilegierade eller tillbakasatta, inga kelgrisar och inga styvbarn”, sade Per Albin Hansson 1928 och fortsatte: ”Skall det svenska samhället bli det goda medborgarhemmet måste klasskillnaden avlägsnas, den sociala omsorgen utvecklas, en ekonomisk utjämning ske, de arbetande beredas andel även i det ekonomiska förvaltandet, demokratin genomföras och tillämpas även socialt och ekonomiskt.”

Detta bygge har vi i arbetarrörelsen bidraget i, och det ska vi fortsätta att göra. Därför blir jag väldigt fundersam när vissa säger att vi har tur som bor här i Sverige.

Som många vet så drabbades jag av cancer för ett och halvt år sedan. Den behandling jag har fått är möjlig genom att vi alla bidragit med skatter. Behandling och operation, sjukpenning och stöd för säkert flera miljoner. Om inte samhället varit organiserat på detta sätt hade jag endera fått avstå från mina behandlingar eller fått låna pengar i någon snäll bank.

Så jag tror inte det är tur. Det är en politisk vilja att forma ett samhälle som är solidariskt. Och utan insatser av arbetarrörelsen skulle vi inte ha varit där vi är i dag. Därför blir jag heligt förbannad när jag läser vad KD-politikern Sara Skyttedal säger. Ni vet hon som firade i champagne när Decemberöverenskommelsen skrotades och landet kastades in i ett politiskt kaos. Utan historisk kompass kallar hon människor som bojkottar flyget för ”dumpuckon”. Enligt Skyttedal är det deras fel att bolagen inte investerar mer i grön teknik.

Skyttedal fick svar på tal, bland annat från en kvinna som undrade om det är hennes fel eftersom hon inte har råd att flyga. Det fick KD-politikern att håna henne offentligt.

Skyttedals förslag är att fattiga svenskar ska åka till Rumänien – för då kan de spara in pengar på prisskillnaderna. Det var svaret hon gav den 55-åriga kvinnan från Örebro, en av många lågavlönade arbetare i Sverige. För tillfället har hon tre jobb.

Så raljant och med ett sånt klassförakt utrycker sig alltså en toppolitiker i KD.

För övrigt så anser jag att det finns alldeles för många arbetarfientliga och fascistiska partier.

Letar du efter någon av Pappers 55 avdelningar?

  Visa karta   Visa lista