I snart sagt hela den rika världen ökar den ekonomiska och sociala ojämlikheten för varje år som går. Sverige utgör inget undantag. Tvärtom är vårt land ett av dem som haft den allra snabbaste ökningen av inkomstklyftorna de senaste decennierna.
Andelen fattiga hushåll i Sverige är idag dubbelt så stor som för tjugo år sedan. Samtidigt har höginkomsttagarna dragit ifrån och är rikare än någonsin.
Inte minst har inkomstklyftorna ökat kraftigt mellan de som arbetar och de som inte kan arbeta därför att de drabbats av ohälsa. Det är ett direkt resultat av den förra alliansregeringens brutala nedmontering av sjukförsäkringen.
Den gången var Socialdemokraterna och fackföreningsrörelsen eniga i kritiken mot de strikta tidsgränserna och de orimligt hårda bedömningarna av arbetsförmåga. Det var inte svårt att genomskåda att alliansregeringens tal om att ”skapa incitament för omställning” och ”ökade drivkrafter” att söka annat arbete i praktiken handlade om att sätta ekonomisk press på den sjuke genom hot om indragen sjukpenning. Hela arbetarrörelsen vände sig mot denna politik som gjorde ont värre genom att hota den som blivit sjuk med fattigdom.
Det är därför med stor besvikelse vi ser hur de hårda tagen mot sjuka och sköra människor fortsätter och till och med förvärras under den rödgröna regeringen. Regeringen har satt upp tydliga mål för hur mycket sjukpenningen och nybeviljade sjuk- och aktivitetsersättningar ska minska. Målen har hittills uppnåtts med råge. Men inget tyder på att det beror på att människor blivit friskare. Istället är det Försäkringskassan som blivit än hårdare i sina bedömningar och allt fler ställs utan ersättning.
Att göra människor fattiga i de skeden i livet då stödet från samhället behövs som mest kan inte vara socialdemokratisk politik. Medborgarna måste kunna lita på att de trygghetssystem vi bygger och bär upp gemensamt finns där den dag vi behöver dem.
Fokus i politiken måste sättas på att bekämpa orsakerna till ohälsa och sjukskrivningar, inte att minska Försäkringskassans utbetalningar på bekostnad av de som redan blivit sjuka.
Istället för hårdare tag behövs satsningar på bättre arbetsmiljö och ökade möjligheter till rehabilitering. Människor som drabbats av ohälsa måste få tid att läka i den takt som de behöver, utan hot om att kastas ut i fattigdom och arbetslöshet. Stabila och rättssäkra trygghetssystem är en central byggsten för ett jämlikt och rättvist samhälle.
Stoppa jakten på de sjuka och börja bekämpa ohälsan istället.
Uttalandet antaget av Pappers förbundsmöte 22 november 2017
