Är det här vår kisspaus i avtalsrörelsen?

Lika svårt som att neka busschaufförer rätten att gå på toa, bör det vara att neka pappersarbetare rätten att få ut sin ledighet.

Fackförbundet Kommunal stred för bussförarnas kisspauser. Det var sommaren 2016 om jag minns rätt.

Deras skyddsombud gjorde aktioner ute i trafiken så att bussförarna skulle få möjlighet att ha en kisspaus efter 2,5 timmars arbete. Självklart även när det blev förseningar. Skyddsombuden delade ut flygblad om varför det blev försenat, förståelsen för förarna fanns hos de flesta och opinion kunde bildas.

Byggnads har drivit frågan om matplats, toalett och möjlighet att tvätta av sig efter jobbet även på tillfälliga arbetsplatser. Två exempel, som jag tar ur minnet, där arbetsgivarna startade i uppförsbacke. Krav som allmänheten tycker är helt rimliga och därför svårare att säga nej till.

Vart vi än kommer, vilket bruk vi än besöker, hör vi samma sak. Okej jag kanske generaliserar en aning men det är det lilla i så fall. Det är svårt att få ut ledighet när den behövs.

Olika ledigheter ställs mot varandra i prioritet och tyngd. Semester som är lagstadgad ställs mot avtalade ledigheter.

Arbetskamrater tycker att det är jobbigt ibland, till och med orättvist, att föräldrar lägger sin (också den lagstadgad) föräldraledighet på sommaren.

Grundproblemet är att arbetsgivaren har för få anställda. Alla ledigheter är viktiga och ska vara möjliga att ta ut. De flesta har vi kämpat för och ibland avstått andra villkor eller löneökningsutrymme för. Det har varit en del av priset vi vill och ska ta ut för vår arbetsinsats.

Att vi har olika syn på lediga dagar för skiftarbetare blev tydligt inför Ung 2022, när en arbetsgivare tyckte att de var generösa då de som var lediga enligt schemat ”fick” åka på kurs.

Stora och grundläggande skillnader i människosyn gör att företagen och dess företrädare fortsätter att slimma organisationer. All ledighet skapar problem för att de inte anställer tillräckligt många. När någon är sjuk på sommaren ringer de till och med anställda som har semester för att rädda produktionen. Under semestern finns ingen arbetsskyldighet, ändå avtalar fler och fler om vilken lön som gäller om du blir utkallad på din semester. För mig är det symptomen på en sjuk organisation.

På en modern arbetsmarknad ska en anställd inte behöva vända ut och in på sig för att vara till lags.

Aldrig bli skadad, och att man ska trivas på sitt arbete och få utvecklas som människa är kanske rimliga förväntningar på jobbet.

Om vi ser kisspaus som en metafor för ett bra avtalskrav, vad är då vår kisspaus?