SNART ÄR DET HÖST.
Sommarens sena sol och vindar finns fortfarande hos oss. Vi hoppas väl också att den kan återkomma i en vacker brittsommar. För de flesta är väl sommar, vänner, bad och alla möjliga uttryck för avkoppling. Det är välförtjänt. Men det har också varit en politisk sommar, eller höst. I land efter land i vårt europa går högerextrema partier fram. Extremhögern har inte haft en sådan maktställning sedan -30 talet. Det gör mig djupt oroad. Inte minst mot bakgrund av att USA, som en slags europeisk stabilisator, kan driva iväg mot en extrem hållning vid ett oönskat presidentval. Det finns en gemensam nämnare för amerikanska och europeiska höger populister. De har ett faktiskt tilltal. Framförallt för de många människor som förlorat jobben i den stora industriella omdaning som sker. Globalisering kan också innebära regional utarmning. I de miljöerna segrar de extrema. Inte genom lösningar, utan att det är någon annans fel. De andra är lätta att identifiera och attackera. I flyktingboende i vårt land och tyvärr alltför många andra länder. Saker blandas ihop när politiken blir otydlig eller obegriplig.
Jag har under sommaren i princip inte mött något nyhetsinslag som handlat om ökade klyftor eller den faktiska, relativa, pensionärsfattigdomen i vårt land. All politik börjar utgå från att alla människor finns i ett slags mitten. Från den utgångspunkten handlar det om att bara prata om dem. De politiska kanslierna har fyllt av informatörer som säger nästan samma sak.
Politik och information har blivit ett slags yrke, som en trist filmkopia.
Jag tror faktiskt att detta har en indirekt, eller passivt, påverkan på människors längtan efter ide´, eller slags vägledning för framtiden. Efter en sönderslaget en sönderslagen värld efter andra världskriget, så skrevs två viktiga sociala kontrakt. Det var socialdemokrater, kristdemokrater och andra. Diktatur och Nazism skulle bekämpas med minskade klyftor och full sysselsättning.
Den politiken var vägledande under 40 år. Den fina tiden.
Sedan har en annan tid kommit. De snabba pengarna har faktisk ridit i gallop med minskat förtroende för politik och demokrati. Där föds andra tankar. Bara en arbetarrörelse som vågar förstå inser detta. Om liberaler orkar, kan det bli vår.
Peter Persson (riksdagsledamot s)