Tanklösa varsel hos företagen
I högkonjunktur betalar arbetarna med tid och svett. I lågkonjunktur riskerar de att åka ut, skriver Pappers ordförande Pontus Georgsson.
Stjärnorna har stått rätt för massa- och pappersindustrin under den längsta högkonjunkturen vi kan minnas. Företagen har gjort många miljarder i vinst, aktieägare har fått extra utdelningar. De har täljt guld.
Nu verkar pengarna ha runnit mellan fingrarna och tycks vara slut. Från flera håll hör vi om besparingar,
omorganisationer och neddragning av personal. Oron ökar hos Pappers medlemmar och andra anställda på bruken. En oro som visar sig genom magont, ilska och nedstämdhet.
Företagen varslar oftast många fler än vad som sedan blir resultatet när alla förhandlingar är klara. De är ovarsamma, och sedan förvånade över hur det påverkar människor.
Under alla år i branschen har man fått höra att aktieägarna tar risker och att de därför, utöver det högre värdet på sina aktieinnehav, också ska få utdelning. Samtidigt har arbetare betalat med tid, svett och ibland tyvärr med sin hälsa.
Nu, när konjunkturen sviktar och flödet av pengar in till företagen avtar, är det återigen arbetarna som får betala. Företagen visar ”handlingskraft” genom att säga upp folk och striden står mellan arbete och kapital. Det blir tydligt när en allt större del av vinsterna går till aktieägarna, på bekostnad av löne- ökningarna som får en avsevärt mindre del. Den största risken tar inte aktieägarna utan den som började jobba på bruket och nu blir av med sin försörjning.
Det som slår mig är företagens bristande förmåga att göra långsiktiga, strategiska avvägningar. De, och Industriarbetsgivarna, har länge talat om kompetensförsörjning och har under lång tid tyckt att vi som fackförbund aktivt behöver jobba med att tillgången till kompetent anställningsbar arbetskraft ökar.
Det är, ska erkännas, viktigt. Men det är lika viktigt med kompetensutveckling. Att redan anställda ges möjlighet till kompetensutveckling i en bransch där mycket kunskapsöverföring sker arbetskamrater emellan.
Det kräver tid och personresurser.
Att då som Billerud, Holmen med flera besluta om att färre människor återigen ska göra mer slår hårt mot kompetens-utvecklingen, och även Pappers motivation att jobba med kompetensförsörjning. Vidare blir det än svårare att få den ledighet som lag och avtal ger rätt till.
Nej, företagens prat om kompetensförsörjning är bara tomma ord som inte får kosta. Än en gång är neddragning av personal den enda åtgärden företagsledarna tar till när konjunkturen viker. Fast i sina gamla hjulspår sitter de förmodligen i förhandlingsrummet och pratar om att de nu ska börja jobba smartare, igen.