Att ta emot sommarjobbare är viktigt, för arbetsplatsen, för samhället och för oss som människor.

Det doftar nygrillade måltider, syrenen blommar och semestern är nära. För en del har ledigheten redan börjat. Hoppas att det blir avkoppling i solsken, att det blir en del umgänge med vänner och familj. För egen del hoppas jag på bra sommarpratare i radion och att det blir så varmt att jag kan sitta i skuggan.

Så här dags på året är det återigen dags att ta emot sommarjobbare. Har skrivit om det tidigare, det är inte mindre viktigt i år. Låt oss hoppas att de som kommer är en mångfacetterad skara, att de likt ett cirkussällskap kommer in på arbetsplatserna och roar, imponerar, utmanar och kanske också skapar lite friktion. Tänk om de kommer med nya idéer, andra kunskaper än du har eller ett helt annat sätt att se på arbete i allmänhet. Det vore fantastiskt om det var en blandning av män och kvinnor, olika bakgrunder och ursprung.

Att ta emot sommarjobbare är ett samhällsansvar som alla arbetsgivare som känner ansvar för nästa generation borde ta. Och samtidigt är det rimligt att ett ansvar tas för integrationen av nyanlända. Det finns ingen logik i att ställa grupper mot varandra, det blir bara ett sätt att smita ifrån. Pappers står för något helt annat och vi vill att de blir våra medlemmar.

När de väl är på plats, sommarjobbarna, kan du välja ditt sätt att möta dem. Innan den nya kommer skulle jag fundera på hur jag själv skulle vilja uppleva min första dag på kanske det första jobbet i livet. Jag skulle vilja möta leende människor som hjälper mig till rätta, berättar om förväntningarna de har på mig och vad jag kan förvänta mig av dem. Jag skulle vilja att det finns någon som sa till att det är dags att dricka kaffe, och som under tiden kaffet avnjuts är nyfiken och intresserad av vem jag är. Att de berättar om sig själva och gör de oskrivna reglerna uppenbara för mig som ny.

Kommer att tänka på när jag sommarjobbade på bruket. Inte mitt första jobb vilket nog var bra. Gubben som skulle visa mig hur ” vi skarvar rullar”, vilket gjordes på lite olika sätt, blev arg och slog till mig i nacken och uttryckte att jag var en riktig jävla odugling om jag gjorde fel. Jag gjorde fel flera gånger.

När du möter någon du inte känner, tänk att det här är en spännande person som kan lära dig något. Uppmuntra, instruera, var nyfiken och glöm inte arbetsmiljön.

Att vara ny på en arbetsplats är att vara utsatt för risker och du som finns i närheten bär ett ansvar. Precis som du, vill de ha livet och hälsan i behåll vid skiftets slut.

Att missgynna människor på grund av deras religion, sexuella läggning, etniska bakgrund, ålder eller kön är även 2021 förlegat. Övertygad om detta ska jag fortsätta arbetet för hela kollektivets styrka.

Nytt år innebär inte att allt förändras över en natt. Vi vaknade till samma värld och samma pandemi. Kanske gav du något nyårslöfte som blir svårt att hålla.
Det enda jag gav, om än lite tyst för mig själv, var att mitt ja till vaccination är självklart när frågan kommer.

2021 kommer att erbjuda oss utmaningar och motstånd, förmodligen blandas det med glädje och en ibland grå vardag. Som ett år brukar vara.

Jag ska vara med i en arbetsgrupp om mångfald. Pappers ska tillsammans med Unionen, Sveriges Ingenjörer, Ledarna och Industriarbetsgivarna starta upp gruppen i början av året.

Vi har länge haft grupper både på arbetsplatser och mellan organisationerna där vi arbetat mot diskriminering, trakasserier och mobbning. Det ska vi fortsätta med, att markera och ta tag i överträdelser, utreda och aldrig acceptera att människor gör varandra illa på arbetsplatsen.

Ett tydligt arbete mot diskriminering är bra men inte tillräckligt. Att människor missgynnas på grund av sin religion, sexuella läggning, etniska bakgrund, ålder eller kön är inte rimligt, även 2021 kommer det att vara omodernt och förlegat.

Nu tar vi oss an det nya året med inställningen att de vi möter kan vi lära oss något av. Vi främjar mångfalden genom att se vad den som är annorlunda kan tillföra. Företagen kan anställa människor som är olika för att just olikheterna tillför fler dimensioner till laget.

Vi strävar efter arbetsplatser där människor är öppna och välkomnar alla, där variationer i ålder, kön, sexuell läggning, etnisk bakgrund, religion och allt annat som gör oss till människor ses som den tillgång det faktiskt är.

För den kritiske kan det låta ”PK” eller som floskler. Men det vi, alla organisationer och företag, kan vinna är ökad kreativitet, bättre fart i utvecklingsarbetet, en kreativ och god arbetsmiljö och nya sätt att möta framtidens utmaningar.

För arbetsgivare är det klokt att söka de nya personella resurserna i hela samhället. Ska det bli verklighet krävs ett gediget och ihållande arbete där alla involveras. Företagen – organisationernas ledningar – måste uttrycka tydliga ställningstaganden och åtaganden för att åstadkomma mångfald. Motsatsen till mångfald måste vara enfald.

I grunden handlar det om att bemöta alla människor omkring oss med respekt, ge lika möjligheter och rättigheter. När människor blir involverade och inkluderade i företag och samhälle ökar också tron på demokrati och viljan att ta ansvar.
Övertygad om kollektivets styrka ska jag göra mitt i det här viktiga arbetet.

Folksam har undersökt det som vi informerade om i går om att de skickat ut faktura till våra medlemmar i KIVRA.

Det är lite mer än 6000 personer som fått en faktura i KIVRA samt i Internetbanken utan något följebrev som beskriver att detta är ett erbjudande om att öka försäkringskapitalet i diagnosförsäkringen med ytterligare
25 000 kr. Det kommer komma ett rättelsebrev "postalt" snarast i brevlådan hem till alla som fått detta, där Folksam förklarar sig.

De som eventuellt redan har betalt fakturan i KIVRA eller internetbanken kan kontakta Folksam på 0771 - 950 950 OM man anser att man gjort fel och inte vill öka försäkringskapitalet i diagnosförsäkringen.

Ytterligare information om diagnosförsäkringen hittar du här https://www.folksam.se/forbund/pappers/diagnosforsakring

Nu har det gått ut ett erbjudande med en betalningstalong från Folksam. Med detta skall det också medfölja ett brev som beskriver att om man betalar detta har man tecknat upp sig för ytterligare 25 000 kr i diagnosförsäkringen.

Nu verkar det som om de har skickat via KIVRA, vilket de inte skulle göra. Samt att i KIVRA så finns inte följebrevet med om att det är ett erbjudande. Vi har varit i kontakt med Folksam om de skall göra all vad som står i deras makt för att återkalla KIVRA-utskicket. Samt att informera om att det är ett erbjudande.

I brevet som gick ut förra veckan från Folksam står det i sista stycket ”Du tecknar tilläggsförsäkringen genom att betala den faktura som vi inom kort kommer att skicka till dig. Vill du inte ha tilläggsförsäkringen, låter du bli att betala fakturan.”

Vi hoppas att Folksam rättar till det så snart de kan.

Vill du läsa mer om Diagnosförsäkringen kan du gör det här https://www.folksam.se/forbund/pappers/diagnosforsakring 

De två största förbunden inom LO har tagit sig rätten att på egen hand förhandla fram ett avtal med PTK och Svenskt Näringsliv som får konsekvenser på hela arbetsmarknaden.

Detta har de gjort utan att informera oss övriga inom LO drygt en månad efter att en enhällig styrelse och representantskap beslutat att säga nej till fortsatta förhandlingar kring LAS.
Det är klart att ett övertramp som det här kommer att påverka samarbetet inom LO där relationerna redan är ansträngda.

Vilka konsekvenser det här får för oss inom LO är för tidigt att överblicka. Vi ska sätta oss ner och fundera på hur det här slår mot både våra medlemmar och hur den fortsatta diskussionen inom LO ska föras.

När det gäller sakfrågan anser vi fortfarande att våra medlemmar betalar priset för att förbund som Kommunal och IF Metall inte har lyckats stå emot arbetsgivarnas tryck kring otrygga anställningar. Fackföreningens uppgift är inte att öka otryggheten för våra medlemmar ute på arbetsplatserna, tvärtom.

Nu ser vi att visan upprepar sig igen, trycket från arbetsgivarna blir för stort och lojaliteten med tjänstemännen är starkare än sammanhållningen inom LO. Dagens uppgörelse mellan IF Metall, Kommunal, PTK och Svenskt Näringsliv är en smärtsam insikt om de utmaningar vi har framför oss inom LO.

Pappers verkställande utskott
Pontus Georgsson
Mikael Lilja
P-A Pettersson

Avtalet klart!

Efter tunga förhandlingar har vi nu ett avtal klart mellan Industriarbetsgivarna och Pappers. Avtalets totala värde är 5,4% och är på 29 månader.

Avtalet skrevs på idag kl 13 och innebär en löneökning från den 1 november med 797 kr/mån med ökad avsättning 0,3 % till deltidspensionsavsättning.

Från den 1 april 2022 ytterligare 724 kr/mån.
Från löneökningarna har kostnaden för tidigare (ner till 22 år) avsättning till avtalspension, dragits av.
De lokala förhandlingarna sker sedan efter samma förutsättningar som föregående avtal, krontalspåslag och en förhandlad ”stupstock” om 90-10 om man inte kommer överens.

”Vi har skrivit på ett avtal som vi inte är nöjd med. Vår motpart är inte intresserade av att förhandla när ”märket” är satt. Oavsett vilka argument vi har hänvisar vår motpart till det.” Pontus Georgsson.

Avtalet finns här

Idag har en majoritet i LO-styrelsen fattat beslut om att återuppta de kraschade LAS-förhandlingar. Byggnads, Seko, Transport, Målarna, Fastighets och Pappers röstade nej till detta. Det har inte presenterats något nytt i LO-styrelsen som förändrar förutsättningarna i förhållande till tidigare beslut. Att återgå till förhandlingar trots att den så kallade Toijerutredningen ligger som en våt filt över detta är för oss obegripligt. Samtidigt har vi ett enhälligt beslut på LOs representantskap som förhindrar möjligheterna att förhandla om exempelvis saklig grund.

Vi är också djupt oroade över den splittring som nu finns i denna fråga inom LO. Vi sex förbund har nu reserverat oss mot beslutet om fortsatta förhandlingar. Vår uppfattning är att det inom LO varit brist på öppenhet och transparens i slutet av denna process. Detta är ytterligare en anledning till att det saknas förutsättningar att fortsätta dessa förhandlingar. I grunden handlar vårt ställningstagande om att vi är måna om LO. Vi tror inte att det är bra för LO att återuppta förhandlingarna.

”Som fackliga organisationer är vi i princip alltid villiga att förhandla, kompromissa och hitta lösningar. Men att förhandla med kniven mot strupen, med ett hot om lagstiftning där arbetsgivarna drar vinstlotten och balansen mellan parterna förändras i grunden, kan aldrig bli lyckad. Vi ser därför inga förutsättningar att nå ett resultat som är bra för våra medlemmar. Risken är uppenbar att eventuella förbättringar för vissa grupper kommer att betalas med försämringar för andra”, säger de sex förbundsordförandena i ett gemensamt uttalande.

Vår uppfattning är att vi gemensamt i avtalsrörelsen skulle kunna lösa flera av de stora utmaningarna för våra medlemmar. Det kan exempelvis handla om visstid, hyvling och kompetensutveckling.

”Vi befinner oss i en tid där våra medlemmar behöver mer trygghet, inte mindre. Vi tänker inte medverka till att våra medlemmars trygghet äventyras för att förhindra en lagstiftning som aldrig borde ha initierats. Det är politiken som satt oss i denna situation, då får dom också ta ansvar för att hantera frågan”, säger de sex förbundsordförandena.

Det är nödvändigt att vi håller ihop och att vi tar strid för varandra. Det är så vi visar att vi är en kamporganisation.

Bättre att ta en strid och inte vinna än att aldrig våga. Pappers och våra kompisar inom LO måste våga vara de kamporganisationer vi en gång var. Att ständigt välja det näst sämsta eller minst dåliga kommer utarma de fackliga organisationerna. Det gör anledningen att vara medlem lite mer dunkel och diffus. Alla förbund lägger mycket tid och andra resurser på att organisera och få fler medlemmar. De gör på många håll ett fantastiskt jobb. Risken är att det blir ett ogjort arbete.

Nu angrips den trygghet vi är vana att ha från politiskt håll, med stort tryck från liberaler och centerpartister. Det skapar en oerhört tung press på oss förbund inom LO.

Att då sätta sig i förhandlingar, där drivkraften är rädslan för att politikerna ska göra stora hugg i anställningstryggheten, kommer aldrig att göra oss till jämnstarka parter. Det är först när vi, som i avtalsförhandlingar, har ett avtalslöst tillstånd inom räckhåll och möjlighet att ta till stridsåtgärder vi blir lika starka.

Men av någon outgrundlig anledning ska det nu antas att Svenskt Näringsliv är den goda kraften vi ska alliera oss med. Att medverka till en försämrad anställningstrygghet kan aldrig bli rätt väg.

Av någon outgrundlig anledning ska det nu antas att Svenskt Näringsliv är den goda kraften vi ska alliera oss med.

Vi ser inte att samhället kommer att kunna bära den trygghet som ska ligga i anställningen. Turordningsreglerna skyddar och ska skydda de som varit anställda länge, det har vi alltid varit överens om. Mer anställningstid blir mer trygghet.

Det här vållar inte några bekymmer för arbetsgivarna om de satsar på kompetensutveckling för de anställda och tar med alla på framtidsutmaningarna, i branschen och för just det bruk du jobbar på.

Pappers väljer självklart medlemmarnas sida. Samtidigt ser vi med oro på framtiden. Individualismen går framåt, om var och en ser endast till sig själv gynnar det ingen på sikt. Men som medlem i Pappers kommer du alltid ingå i ett kollektiv där vi skapar fler vinnare, inte bara några få.

Vi har på senare tid sett att Elektrikerförbundet fått ta till strejk för att teckna kollektivavtal med ett larmföretag. Det är en ständigt pågående verksamhet i de andra förbunden inom LO. Det är självklart därför att det är en del av kärnan i det fackliga arbetet.

I vår bransch har vi 100 procent avtalstäckning.
I det här sammanhanget blir det rimligt att vi varslar om sympatiåtgärder om det behövs.

Att vi stöttar varandra när det ska tecknas kollektivavtal med ogina arbetsgivare är en självklarhet.

Det är som livet i allmänhet. Ställer vi upp för varandra, ber vi om hjälp och får den när vi behöver det, blir det bra. Ingen klarar sig själv genom hela livet, det gör inte heller ett fackförbund.

Pandemin har fått oss att verkligen bry oss om varandra. Bra! Samtidigt får det mig att tänka på en annan, ständigt bortglömd epidemi – drogdöden.

Covid-19 har varit här ett tag nu, och det är fortfarande högst osäkert när vi kan återgå till det sociala liv vi önskar. Nästan alla tänker på hur vi ska agera för att begränsa spridningen av smittan, och all den smärta och tragik den för med sig. Vi kan inte på långa vägar andas ut, men kanske ser vi nu en bra trend.

När epidemier härjar tar Sverige fram det bästa i vårt land gällande tydlighet, ansvar och målbilder. Vi engagerar, vi utreder, vi rekommenderar, vi spårar smitta, vi skyddar. Allt det där som måste göras för att få rätt nivå på kurvorna så sjukvården ska hinna med. Det är dagliga presskonferenser med alla inblandade, det är kritiska frågor från media. I tv-studior analyserar experter från alla håll och kanter. Bra!

Samtidigt finns epidemier som vi inte uppmärksammar. Jag kommer ihåg när Petter berättade för mig hur det började. Han var runt 13 år och det var mest en slump vilka han hängde med på rasterna. Att han träffade de där äldre killarna och för första gången rullade en spliff (marijuanacigarett). Sedan gick det fort och han tyckte det var häftigt, spännande och kul. Han blev snabbt en i gänget.

Sara berättade om missbruket i familjen och hur hon blev kär i en äldre kille som hon ville hjälpa. Han introducerade henne till drogerna. För henne gick det också fort.
Petters och Saras död skapade inte några rubriker. Kring missbruk finns många åsikter, men hur har vi det med smittspårning, kontroll och förebyggande arbete? Hur tänker vi kring smärta och tragik som följer i spåren?

Gällande Petter och Sara analyserades inte smittovägarna. Där mobiliserades inte samhället och krisberedskapen lyste med sin frånvaro. Inga ungdomar i riskgrupper hölls under ständig uppsikt. Möjligen skickades en polispatrull ut. Kort sagt, knarket tycks inte vara en samhällelig fråga som rör oss alla.

Petter och Sara var unga människor. Och unga människor är vår framtid. Vi känner till drogernas epidemiska spridning. Varför mobiliserar vi inte mer? Frågan fastnar i tekniska återvändsgränder gällande vikten av personlig integritet, ersättningspreparat och andra mindre viktiga frågor. Samtidigt får knarket härja fritt.

Många har kunskap om vad som behöver göras men mobiliseringen uteblir. Tanken slår mig att det är anledningen till döden som är skillnaden. Ett samhälle där någon är mindre värd än en annan är inte tillräckligt bra.

Pappers ska i alla fall inte göra skillnad på människor. Allas lika värde är inte bara ord, det är något vi står för varje dag.

Pappers alla medlemmar kommer från den 1 juli 2020 omfattas av en inkomstförsäkring som kan ge 80% i ersättning med lön upp till 50 000 kr från dag 1-200 , samt 70% i ersättning med lön upp till 50 000 kr från dag 201-300. Sveriges bästa fackförening ger våra medlemmar Sveriges bästa inkomstförsäkring, enligt vår mening.

• Inkomstförsäkringen träder i kraft den 1 juli 2020, alla som är medlemmar då i Pappers och Pappers A-kassa kommer direkt att omfattas av försäkringen.
• Inkomstförsäkringen kompletterar inkomstbaserad ersättning från a-kassan och ingår i medlemskapet. Det innebär att du kan bara få ersättning från försäkringen när du får inkomstbaserad ersättning från Pappers A-kassa.
• Går den enskilde med efter den 1 juli 2020 måste du ha varit medlem i Pappers i minst 12 månader, samt vara kvalificerad till inkomstbaserad ersättning från a-kassan.
• Inkomstförsäkringen ersätter all arbetslöshet (oavsett hur den uppkommit).
   
• Medlemmar som tjänar över 50 000 kr per månad kan välja att teckna ett frivilligt tillägg för att höja taket upp till max 90 000 kr per månad.
• För att ersättning ska kunna utbetalas från tilläggsförsäkringen behöver du ha haft den i 12 månader. 
• Särskild kvalifikationstid gäller för den som tecknar tillägget i samband med att försäkringen införs (de som gör det omfattas direkt av tillägget).